ٱلْقُرْآنُ ٱلْكَرِيمُ

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ عَبَسَ وَتَوَلَّىٰٓ١

MED BISTER min vände han sig bort

وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّهُۥ يَزَّكَّىٰٓ٣

Och kanske skulle han - hur hade du kunnat ana detta? - [kanske skulle han] ha vuxit i renhet

أَمَّا مَنِ ٱسْتَغْنَىٰ٥

Den som inte tror sig behöva [Gud och Hans ord],

وَمَا عَلَيْكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ٧

fastän ingen kan klandra dig om han inte renas från sin synd;

وَهُوَ يَخْشَىٰ٩

och [visade att han] fruktade Gud,

كَلَّآ إِنَّهَا تَذْكِرَةٌۭ١١

NEJ [låt] detta bli en påminnelse [för dig]!

فِى صُحُفٍۢ مُّكَرَّمَةٍۢ١٣

[Bevarade] på ark som behandlas med vördnad,

بِأَيْدِى سَفَرَةٍۢ١٥

[himmelska] budbärare bär dem i sina händer,

قُتِلَ ٱلْإِنسَٰنُ مَآ أَكْفَرَهُۥ١٧

[Men] genom sin ihärdiga förnekelse av sanningen drar människan på sig [Guds] fördömelse och utestänger sig själv från Hans nåd!

مِن نُّطْفَةٍ خَلَقَهُۥ فَقَدَّرَهُۥ١٩

Han har skapat henne av en droppe sädesvätska och ger henne därefter de egenskaper [som hennes uppgift kräver].

ثُمَّ أَمَاتَهُۥ فَأَقْبَرَهُۥ٢١

Till sist låter Han henne dö och begravas,

كَلَّا لَمَّا يَقْضِ مَآ أَمَرَهُۥ٢٣

Men [människan] har inte fullgjort de plikter som Han har lagt på henne!

أَنَّا صَبَبْنَا ٱلْمَآءَ صَبًّۭا٢٥

Vi sänder ned regn i riklig mängd

فَأَنۢبَتْنَا فِيهَا حَبًّۭا٢٧

och brödsäd växa upp ur den,

وَزَيْتُونًۭا وَنَخْلًۭا٢٩

och olivträd och dadelpalmer

وَفَٰكِهَةًۭ وَأَبًّۭا٣١

och frukter och foderväxter

فَإِذَا جَآءَتِ ٱلصَّآخَّةُ٣٣

NÄR [Uppståndelsens dag] bryter in [med ett mäktigt dån],

وَأُمِّهِۦ وَأَبِيهِ٣٥

och sin moder och sin fader

لِكُلِّ ٱمْرِئٍۢ مِّنْهُمْ يَوْمَئِذٍۢ شَأْنٌۭ يُغْنِيهِ٣٧

ja, var och en av dem skall ha nog av sina egna bekymmer.

ضَاحِكَةٌۭ مُّسْتَبْشِرَةٌۭ٣٩

leende och lyckliga.

تَرْهَقُهَا قَتَرَةٌ٤١

och skymmas av svart [rök];